fort! I varje fall känner jag det så.... Man funderar på var åren tar
vägen men nånstans är det väl? ;)
Det har ju varit debatt i media om man ska få ha skolavslutningar i kyrkan
eller inte, och om prästen/pastorn får tillönska Guds välsignelse!
Tänk att det har gått så fort i sekulariseringen.. Visserligen sa jag
för drygt ca 13 år sedan på en profetkonferens att inom 20 år så har
vi nog både bigami, förändrad attityd i skolorna angående den kristna
tron. Jag sa också att det troligtvis kommer vara en kyrka i Sverige som
ägnar sig ännu mer åt kyrkopolitik, humanitär hjälp än att få nöd
för de förlorade och att vi ska återövra det som den första kristna
församlingen stod för! Humanitär hjälp och diakoni är ju en självklarhet men det är ju sällan jag möter missionärer t.ex som är utsända enbart på en "andlig" tjänst, tex att starta en församling och att vara pastor. Jag hoppas verkligen inte att någon missförstår mig i det jag skriver....
Jag är så bekymrad vilken kyrka och Gudsbild vi
lämnar efter oss till nästa generation!
Ja, det är så mycket som finns i mitt hjärta och det är väl det som
gör att man orkar fortsätta predika, och tro Gud om att det ska lossna
även i Skandinavien. Jag har upplevet de senaste kanske 10 åren att
mycket av min tjänst går ut på att verkligen lyfta församlingar,
predika tro, be för sjuka, konfrontera vår bekvämlighet, uppmuntra till
fortsatt stark bön, att tro på den apostoliska kyrkan i dess rätt
bemärkelse! Att hitta tillbaka till det som är grunden för växande
mission och växande församling.
Idag är ju mission ett lika viktigt begrepp i Sverige som i något annat
land. Stockholm, Skåne, Värmland, Härjedalen, Norrlands inland osv.. är
ju områden som måste återerövras, och många fler...!
Stå med mig i bön för ett förvandlat Sverige! Redan nu kan jag inbjuda
Dig till en regional/nationell bönedag här på hemmaplan - Hagfors! Det
blir 5 nov ! Se mer på min blogg när det närmar sig!
C ya!
