1982 flyttade vi till Kisa, Östergötland. Det ligger ca 50 km söder om Linköping.. Det bodde väl ca 5-6000 pers i samhället och det var rätt kul att komma dit, ändå från Lappland! Jag minns att det var lätt att komma in i skolan och jag fick snabbt mycket kompisar.. .och det var mycket fotboll och handboll! Den världskände "Världens starkaste man" kommer ju från Kisa och jag umgick med bl.a honom! Vi gick tillsammans i 7:an, 8:an och 9:an!!! Kommer än idag ihåg hur lång och otroligt spinkig (!) han var!!! Detta var 1985-1987!!! När jag sedan såg honom på Eurosport på TV 1998 när han vann "Världens Starkaste Man" tappade jag nästan hakan!!! Vilken biff! Han hade en stor A-traktor (lastbil) som han kom med i 9:an..ja, det var tider det! Kommer ihåg Stefan, som kanske inte var så flitig i skolan man en skön kille och suverän i friidrott!! Minns än idag när han kom till skolans "friidrottstävnling" i 9:an.. läraren var vansinnig för han inte varit med de sista veckorna på idrottslektionerna.... Han hade jeans, jeansjacka och träskor!!! Han frågade lite "coolt" om han fick vara med på 60m och höjdhopp... ! Läraren sa inget.... han tog det som ett "ja". Han var med i samma heat som mig på 60m! Han tog av sig träskorna och strumporna och vann 60m ....iklädd jeans och jeansjacka och barfota! Lite jobbigt alltså..! Min andraplats kändes som ett skämt!!!! Ja, då var det coolt att vara vän med Stefan!!! Kommer ihåg hur han gick bort till höjdhoppet och ville hoppa så han kunde gå hem igen.!!! ;) ;) Han kastar sig över 1.63 och sedan var det ju ingen som ville hoppa.... ingen kunde vinna!!!!! Stefan??? Ja, han gick hem!!! Om han kom på prisutdelningen?? Nej, han sov nog!!!! Såna minnen sitter kvar.. väldigt banala men de är ändå minnen! Finns så mykcet att säga om tiden på Värgårdsskolan i Kisa...men det hinner jag inte!
Församlingen/kyrkan som min farsa skulle jobba i, hade en väldigt gammal kyrka och det togs ganska snabbt beslut om att bygga en helt ny kyrka och 1984 stod den färdig...
Under den här perioden, 1982-1988, då jag var 13-19 år gammal....ja, då hände det mycket...! Kan nog inte skriva om allt bus men det var andra saker som hände som skulle komma att betyda allt för mig! När jag anmälde mig till Hampetorspveckan (ett kristet läger).. visste jag inte vad som skulle hända!!!Jag och min bästa kompis, Leif, åkte dit och på tisdagskvällen så skulle en tjej som hette Maria sjunga solo på ett av seminarierna/mötena! När hon klev upp på scenen som förändrades jag fullständigt. Jag satt längst bak i tälet med de "tuffa killarna" och plöstligt så försvann allt annat! Där stod HON!!!!!!!
Sedan kunde jag inte släppa henne i mina tankar! Under hela den här veckan gick jag och "spanade" på henne och jag kände såna starka känslor! Det var inte bara det att hon var vansinnigt snygg, utan det fanns ett djup i henne och jag upplevde henne som en mogen 15-åring!!! Själv skulle jag fylla 15 under veckan... Snacka om att vi var unga!!!! Det växte sig starkare och efter 3 år, 1987 så bestämde vi oss - vi skulle testa om det "funkade", som jag sa! Visst har det funkat? Vi har varit gifta i över 21 år, fått 5 barn tillsammans, startat församling, jag har rest som predikant i över 18 år! Och samtidigt har vi fått se Guds favör på ett helt otroligt sätt! Jag är väl medveten om att det är inte alla som fått uppleva detta, men det gör oss ännu mer tacksamma till Gud och vi har alltid försökt ställa upp för andra och vara ett stöd på olika sätt!
För att göra en lång resa kort, så under min uppväxt i Kisa, så var det inte bara moped och bil som man fixade, utan även en fru!!!!!! Det hände väldigt mkt på dessa 6.5 åren! Vem kunde tro det?? Församlingens stora kyrkbygge var lyckat, ungdomarna höll ihop och alla kyrkorna i Kisa hade ett mycket gott samarbetsklimat! Vi hade ungdomssamlingar tillsammans och det var väl en del tjejer som drog i mig när jag var i 16-18års-åldern....men jag hade bestämt mig! Det var Maria som gällde! Trots att det var över 40 mil till henne så träffades vi rätt ofta!
Kisa var platsen där jag fick uppleva Andens dop, och där fick jag se att bönen kraft är en verklighet! Det var många möteskonferenser, seminarier och framförallt kommer jag ihåg en stark bibellärare som hette August Weinhofer som kom från Linköping! Han undervisade i många dagar på kvällstid.. och det var "heavy stuff".. Jag minns att det var inte ett enda utkast/anteckning som han använde utan det bara "flödade" och han hade ett sånt skärpt sinne! Han kunde många språk och han förklarade och undervisade på ett sånt sätt att det sitter fortfarande i mig! Det är inte illa!
På helgerna åkte vi ibland in till Linköping, pingstförsamlingen Sion! Där jobbade Tomas Sjödin och även Peter Halldorf. De var brinnande evangelister som hade nåt att säga och det var så kul att se så många fler ungdomar mot i vanliga fall då man kanske inte var så många som i en storstad! Det var drag, stora ungdomskörer osv... Det var drag helt enkelt! Men redan under den här tiden så hade jag känt en stark kallelse att vara en "eldsbärare" och jag visste, och Maria visste redan det också, att vi skulle komma att stå i en andlig tjänst! Det var inte alltid så lätt att acceptera det! Man hade ju sina egna drömmar.. det gick väldigt bra i en speciell sport och hade mina chanser där.. men det var inte min väg! Jag bara visste att det fanns nåt annat!
Tiden i Kisa var en bra tid, det fanns substans i ungdomssamlingarna, det var mycket konferenser, god gemenskap och det var också en tid då man fick lära sig mycket i det andliga! Tiden i Kisa började ta slut och 1988 fick farsan en kallele till småländska Sävsjö! Jag, som 18-åring, visste inte riktigt hur jag skulle göra.... skulle jag hänga på till Sävsjö eller skulle jag bo kvar/flytta! Jag hade jobb och jag trivdes bra...men samtidigt kände jag bara att det fanns nåt bortom detta! Jag visste att om jag flyttar med till Sävsjö blir det för en kort tid! Jag och Maria hade ju bestämt oss och våra föräldrar hade redan träffats och allt kändes så bra! Så det fanns nåt bakom hörnet!!! Gud förberedde oss på nåt! Så jag flyttade med till Sävsjö!
Jag minns när åkte med min gula Opel Ascona, fullpackad, ut ur Kisa för sista gången.... det kändes mättat och det kändes så rätt! Jag var tacksam över mina kompisar jag fått, speciellt Leif, som jag tyvärr inte har nån kontakt med idag! Så min uppväxt som barn/ungdom, mellan min födelse fram till min 18 års-dag var så bra!
Så här slutar just den här följetongen....men jag kommer fortsätta "tråden" och skriva lite mer om några specifika händelser som betytt väldigt mycket för mig!
C ya!
