Bibelns berättelse om David och Goliat är nog en av de allra mest kända i Bibeln. Vi vet ju att det var Israel mot filisteerna, och vi vet att istället för att strida med hela styrkan så utmanar nu filisteerna till kamp mellan två representanter för de båda lägren.
1 Sam 17:4 ”Då kom en stridsman vid namn Goliat från Gat fram ur filisteernas led. Han var sex alnar och ett kvarter lång. På huvudet hade han en kopparhjälm, och han var klädd i en fjällpansarskjorta – pansaret av koppar vägde femtusen siklar. Han hade benskenor av koppar och bar ett kastspjut av koppar på ryggen. Skaftet på spjutet liknade en vävbom och järnspetsen på spjutet vägde sexhundra siklar. Hans sköldbärare gick framför honom. Och han stod och ropade till Israels här: ”Varför drar ni ut och ställer upp er till strid? Är inte jag en filisté och ni Sauls tjänare? Välj ut åt er en man som kan komma hit ner till mig. Om han klarar av att strida mot mig och slå ner mig, skall vi vara era slavar. Men om jag besegrar och slår ner honom, skall ni vara våra slavar och tjäna oss.” Filisteen fortsatte: ”Jag har i dag hånat Israels här. Skaffa fram någon, så att vi får slåss!”
När Saul och hela Israel hörde vad Goliat sa, blev de skräckslagna. Israels här utmanades av en tre meters man, som smädade och hånade dem. Saul och hela Israels här greps av stor fruktan. De darrade av fruktan under ständigt hån från den väldige Goliat i fyrtio dagar. Deras knän skakade. Striden var inte avgjord alls, men i deras hjärtan så var de redan besegrade.
Man kan fråga sig: hur kunde Israels kung, som var smord av Gud, och hela hans folk, låta sig smädas i fyrtio dagar och endast svara med rädsla och fruktan? Det är ganska ofattbart! Han kompromissade med vad Gud hade sagt till honom att göra. Men de förstod inte löftena. Guds löften betydde inget för dem längre. Och ändå kan man väl säg a att det finns ingen armé i hela världen, som har haft och fått sådana löften från Gud, som Israels armé. Men vad hjälpte det när de inte levde i dessa löften?
Vårt missionsuppdrag!Om olydnad och okunnighet kommer in bland oss, och bland pastorer och ledare, så kommer det också in bland folket och följden blir en församling i svaghet och synd, som hela tiden lider nederlag. Trots alla löften från Gud, som säger att vi är segervinnare i Kristus, så står vi ändå omedvetna om löftena med darrande knän, bultande hjärtan och skräckslagna blickar och betraktar den fruktansvärda fienden.
Isai skickade David till Terebintdalen och till krigslägret. Han skickade med mat men också för att han genom David skulle få rapport om hur det stod till med hans andra söner; hur det gick i kriget mot filisteerna. Just när David kom fram till lägret och hälsade på sina bröder så träder Goliat fram och utmanar och smädar. David hör det här och han får till sin häpnad se hur Israels män flyr för den här mannen, och han ser hur oerhört rädda de är för Goliat.
Det står i 1 Sam 17:26: ”David frågade männen som stod bredvid honom: ’Vad får den som slår ner den där filisteen och tar bort skammen från Israel? Ty vem är denne oomskurne filisté, som vågar håna den levande Gudens här?’” Det är Davids spontana reaktion när han kommer till lägret! Folket berättar villkoren som hade ställts och Eliab han äldste bror blir rasande på David och säger: ”Varför har du kommit hit? Åt vem har du lämnat den lilla fårhjorden i öknen? Jag känner ditt övermod och ditt hjärtas ondska. Det är för att se på striden som du har kommit hit.”
Ja, Davids reaktion blev minst sagt jobbig för hans bröder, men David brydde sig inte om det utan frågade igen: ”Vad får den som slår ner denne filisté Ty vem är denne oomskurne filisté som vågar håna den levande Gudens här?” David kommer och han bryter fullständigt mönstret. Där hade de stått i fyrtio dagar, skakat och darrat och bara sett sig själva som döda. Det var bara en tidsfråga! Här kommer så lille David och han har en helt annan attityd till situationen. Och Davids reaktion blev känd och det berättades för kung Saul som lät hämta honom. Inför Saul säger David: ”Ingen bör tappa modet. Din tjänare skall gå och strida mot denne filisté.” Vilken härlig man!
Men Saul hade lite svårt att ta David på allvar. Han säger: ” Inte kan du gå ut och strida mot denne filisté. Du är ju bara en ung pojke och han en krigare ända från ungdomen.” David var bara en vanlig israelit och dessutom var han ung. Men han hade ändå något som alla de andra tycktes sakna – tron på Herren Sebaots namn.
Vår strid
Vi befinner oss idag i exakt samma situation som Israels folk gjorde i Terebintdalen. Vår strid den utkämpas inte mot filisteer, utan vår strid utkämpas mot ondskans andemakter i himlarymderna. Vi står verkligen idag inför en tuff utmaning och alla känner mer eller mindre av den. Det är bara det att man kan reagera olika.
Man kan göra som Israels här, man kan bli rädd, man kan i stort sett bara gå omkring i sitt läger och hoppas att det på något sätt är en dröm. Att jag ska vakna snart och det ska visa sig att det varken finns någon Goliat eller någon filisteisk här. Men den ”väckelsen” lär aldrig komma.
Jag hoppas och tror att du har bestämt dig för att göra allt du kan för att gå Guds väg! Det är en överlägsen och framkomlig väg där det inte finns nån väg. Att leva uppenbarelsetro och inte i kunskapstro! Striden är inte vår utan Guds. Vi ska göra det som vi har fått som uppdrag – ett ge så många människor som möjligt chansen att tacka JA till ett liv, genom Jesus Kristus som är den enda vägen till Gud.
Du är ovärderlig för oss i Guds ögon!
C ya!
