Torsdag morgon och jag har precis skjutsat lille Isac till dagis... De andra barnen har åkt buss till skolan och Maria åkte ännu tidigare till jobbet idag.... Så livet rullar på.. och jag med det! Har memorerat det som står i Kolosserbrevet i Nya Testamentet idag... att det är inte på grund av vår talang eller prestation som vi fått uppleva Gud i våra liv, utan det är bara NÅD alltihop! Ibland känner jag bara sånt behov av att stanna upp, se det grundläggande i mitt liv som gör att jag fått uppleva Guds frid...! Det är sån nåd och ett sånt previligie.
Jag tror alla människor längtar efter frid i sina hjärtan och det är frid och kärlek som Gud vill ge oss. Jag har många vänner som inte alls är kristna eller har en tro på Gud men de vill ha kärlek och de vill ha frid. Dagens samhälle är väldigt stressande och nedbrytande på många sätt... det är prestationsångest, förväntningar, och mycket som kan stressa sönder den frid som vi alla längtar efter.
När jag snackar med mina kompisar på gymmet, på stan....så är det inga som helst problem att snacka om Gud, och behovet av att tillbe Gud, men de förstår inte alltid vad de ska ha kyrkan/gemenskapen till.. ! Jag förstår dem ibland, utifrån den kontext och erfarenhet som de har, att de har en helt felaktig bild av kyrkan och vad det är för nåt.
Jag har i mina bygder fått vara med och bryta ner en massa fördomar och felaktiga attityder.... De har en oftast en bild av att kyrkan är tråkig, att det är psalmsång, tråkiga predikningar osv.. Men när jag berättar om hur jag som ledare både lokalt och nationellt i vårt missionsarbete, vill visa vad kyrkan är, jag då fattar många att det är ju kanske det som de längtar efter.. Kyrkan är för mig en gemenskap med människor som både har en tro, de som är "på resa" och de som inte alls har en tro. Kyrkan är till för alla! Kyrkan är en kraftcentral för de som tror, en samtalsplats för de som är på resa och en upptäcktsplats för de som inte har en tro än.
Jag känner bara en sån frustration ibland över att många har gett en bild av kyrkan som mossig, tråkig och totalt frånvänd allt vad normalitet gäller.. !
Jag och Maria har allt satt en ära i att inte slå vår tro i huvet på andra....men vi är mycket tydliga med var vi tror på och vad vår tro betyder.... Vi har alltid försökt visa vad vi står med vårt sätt att leva och vårt sätt att behandla och bemöta andra människor.. !!! Jag kan nog vara ärlig och säga att ibland är det lättare att umgås med de som inte alls har en tro.. för de är ärliga och har en genuin längtan att få höra vad evangeliet och Gud handlar om.. och när de då ser att man är rätt vanlig.. så är det så äkta. Däremot när man träffar de som redan har en tro och som har en viss erfarenhet så bemöts man med så konstiga frågor och så otroligt konsitiga beteennde ibland, och man nästan anar att de ska försöka att leva upp till någon slags "andlighet" bara för att man råkar vara pastor osv.. ... Det blir så otroligt patetiskt, och ofta är dessa människor såna som inte alls vittnar och delar sin tro i vardagslivet.. och om man ska göra det så måste den kyrkan man är en del av, ha en extra punktinsats och man ska "evangelisera", dvs stå på ett torg och sjunga.. och dela ut tidningar.. Ja, det är säkert bra men det där är man fri att göra precis så mycket man vill.... sjunga, berätta om sin tro och vara bland människor.
Jag möter så många som söker upprättelse på livets många områden.... och då vill jag vara där med en utsträckt hand och visa på att det finns en Gud som har kraft, och att det finns människor som tror på Gud som vill hjälpa i olika situationer.
Vi som familj kommer fortsätta att tro på en kyrka som är förståelig, jordnära, livskraftigt men som inte heller tappar tron på en Gud som har frid och kärlek att ge till alla de som vill ha!
Jag önskar Dig en bra dag... till helgen är jag i Pingstkyrkan i Ulricehamn och predikar på en konferens. Är du i närheten som kom dit vettja... Ska bla ha seminarier på lördagen om "Vad är väckelse?" Mkt intressant kommer det bli.....!!!
C ya!
