Lördag morgon/förmiddag och jag njuter av att få ha en ledig fredag/lördag. Det är så viktigt att verkligen får ladda batterierna. Jag har rest i 20 års tid nu i dagarna och det första som slår mig är att tiden har gått så fruktansvärt fort. Ibland får jag frågan om jag inte är trött och sliten.. och jag brukar säga: "Nej"! Visst kan man vara lite trött efter en helg då man haft många möten, seminarier men då får man bara se till att man vilar och sover ut lite extra någon dag. Men att jag skulle vara långsiktligt trött på att vara i farten och resa, predika är inte sant.
Men nyckeln är nog att jag har lyckats bevara visheten att hela tiden träna regelbundet, se till att familjen är nära och att jag alltid satt en ära i att tjänsten inte går före familjen. Gud och tjänsten går mitt i detta. Jag har försökt att hela tiden hålla både ande själ och kropp i skapligt skick.
Jag både hör och möter de som gått i väggen för att man har brunnit för nåt som gjort dem fartblinda. De tror plötsligt att allt står och faller med att just de får vara i mest i farten.. men det får många betala ett ganska högt pris för till slut. Det finns ju alltid en väg tillbaka men den kan vara svår och jobbig. Jag tror att det är så viktigt att man har en bra och sund syn på sig själv, men också att man ser till att både själen och kroppen får sin träning. Tror Jesus var vältränad och åt rätt..;) och att han drog sig undan och vilade ibland, ja det är vi ju helt säkra på!
Jag hade tänkt fortsätta i minst 20 år till och predika och springa min/vår bana.... och då är ivf jag tvungen att se till att jag håller mig i form, både fysiskt men även så jag är "pigg i huve´t".
Jag har mött de som har ganska hög svansföring i nykterhetsfrågor men som ser ut att ha mycket dålig karaktär när det gäller mat. Tror inte att frosseri är ett område som ska isoleras utan ska lyftas i samma andetag som vi möter andra missbruksområden i våra sammanhang. Frosseri och fetma är ju bara en genväg till evigheten, precis som alkoholen kan vara.. Så låt oss vara sunda i detta och våga se det som det är. Vi kan inte ha en dömande attityd i någon fråga men för att kunna bemöta alla våra andliga utmaningar så vill ivf jag försöka leva på det sätt som jag upplever passar mig och som också hjälper mig att hålla fast vid det som Gud en gång sa. Att se på livet som att jag är en del i ett större sammanhang och att jag inte är oumbärlig.
Så jag vill utmana dig som läser att se till att du inte bara tränar din ande, utan också din själ och din kropp! Du behöver inte lyfta skrot 3ggr/veckan som jag gör, utan du kan disciplinera dig att gå långpromenader, gå i skogen.. eller nåt som passar dig. Jag tror att vi kan få "lättare" församlingar genom att vi går ner i vikt men också att vi kan bygga muskler !!!!
Ja, det viktigaste är väl att du ser till att du gör det som du upplever är din väg, men jag ville utmana dig och uppmuntra dig lite idag ang träning, fritid och balansen i tillvaron! Vill ge dig några enkla punkter som jag försöker leva efter:
1. Lev nära Gud och läs din Bibel.
2. Lev nära familjen och var närvaranade i dina barns skola, fritid och kompisar.
3. Träna regelbundet på nåt sätt
4. Odla relationer med människor
5. Lev enkelt
6. Var generös i ditt sätt att var...
Igår var jag och min svärfar i skogen och det var en fin dag...!
C ya!
