Jag har inte haft möjligheten att vara med på dessa årskonferenser på 5 år, så det var med spänning jag åkte dit för att "känna in" och höra "tongångarna" i den väckelserörelse som jag själv känner en stolthet att tillhöra sedan över 20 år!
Jag kan, så här några dagar senare, säga att den goda smaken sitter kvar. Det var tre dagar med en offensiv hållning, tydlig inriktning på mångfalden, nya kyrkor, relevans i samhället, karismatik, ledarskap..... Ja, allt var så mycket bättre än hur jag uppfattade det för 5 år sedan då jag var med sist.
Jag är glad över att få känna att man känner sig välkommen i den andliga profetiska pastorstjänsten. Nya kontakter mellan alla seminarier och många nyckelpersoner som jag fått både nya kontakter och återkopplingar till. Jag tror verkligen svensk Pingströrelse har nåt bra framför sig, men som alltid så är det på det lokala planet i våra kyrkor som det måste börja.
Men som pingströrelse är själva förhållningssättet viktigt till många viktiga framtidsfrågor som gäller nästa generation och där känner jag att det är på rätt väg!
Sen finns det alltid en risk att det andliga och det inre livet med Gud, attackeras och utmanas i förmån till de yttre förändringar som vi gör. Jag kommer fortsätta predika frimodigt och fortfarande be för sjuka och profetera! Uppfattar att Pingströrelsen vill gå även i den riktningen!
Tillbaka till framtiden!!
C ya!
