Den andliga kartan ritas om.....!?

Den "andliga" kartan ritas om rätt fort nu... ! Vem hade trott för 10-15 år sedan att olika frikyrkosamfund skulle ha gemenskap och även i gemensamma dokument acceptera varandras dop, bekännelse osv. Jag är inte den som använder plattformar till att kritisera eller raljera om andra men jag kan ju här så här på min egen blogg skriva lite om det som rör sig i mitt innersta. Jag har ju skrivit tidigare om att jag skulle skriva lite om det som jag upplever om Sverige. Jag reser ju rätt intensivt ohc har förmånen att både höra och se med egna ögon. Det är ett uppvaknande i Sverige och det är en enorm hunger hos många efter att få se Guds härlighet och kraft. Jag upplever nog att det är länge sedan man hörde om att det allmänna prästadömet är i fokus som det är idag. "Vanliga" kristna ber för sjuk, Gud gör mirakler, man åker på konferenser för att "lära sig" be för sjuka, kasta ut demoner osv. Ja, allt det där är jättebra och nödvändigt. Den urkristna församlingen och dess markörer är det som är vägen för Sverige.

 

Jag har själv sett hur en ung generation är beredd att gå en väg som våra pionjärer i Sverige gjorde i början av det här seklet, men ändå i en annan tappning.. men längtan och deras hjärtan brinner för att få se en ung generation bli frälst och räddad under helvetet och djävulen själv.

 

Själv kastade jag mig ut i tjänst när jag var 23 år gammal och nu 21 år senare kan jag konstatera en enda sak som har burit mig genom allt; och det var Guds eld och kraft i mitt liv som jag fick efter det att jag desperat hungrat efter den.

 

Men mitt i allt detta positiva som sker i vårt land, så finns det saker som oroar mig en del. Jag märker att längtan efter konsensus, synkretism och gemensam strävan efter enhet också är väldigt stark. Det är bra men Sveriges frälsning står inte och faller med enhet. Enhet på bekostnad av sanningen?! Vad är sanning? Vad är enhet i Guds ögon? Vad är det som enar? Vad är det som söndrar? Kan man dela Kristus?  Vad är Kristi lära?

 

Enhetssträvan har i sig själv blivit ett mål, nåt som man vill  uppnå, kanske ibland på bekostnad av den apologetiska grund som man själv har. Vad säger Bibeln om enhet? Ja, mina frågor är många och jag har i många år nu studerat t.ex både New Age, ockultism, Romersk katolska kyrkan.... och jag märker att det är en andligt smörgåsbord som pågår. Denna gång är det inte NewAge och vad det står för (teosofi, spritism, ockultism) utan det är en synkretism. Den är bedräglig! Jag anar att många frikyrkokristna mitt i allt det positiva som sker inte anar det som kanske många andra redan ser. Var är vägen, är det många som frågar mig när jag reser runt i Sverige. Ja, vad ska man säga? Det är ju JESUS! (Joh 14:6). 

 

Har även hört chockartade uttalande om att frikyrkokristna är så övertygade om att det INTE skulle finnas MER ÄN EN VÄG till Gud. Man menar då sakramenten ..... 

 

Jag hinner inte skriva och har inte lust att fördjupa mig i detta just nu.. men helt klart är att vi måste fortsätta att rädda människor in i Guds rike och de som redan är "kristna" måste vi hela tiden undervisa om att hålla sig på vägen. Det är ett dubbel uppdrag som vi predikanter/pastorer har. Jag vill vara en väktare på muren. Jag vill ödmjuka mig och försöka förstår det som händer. Jag vill inte sälja mig. Jag vill inte sälja det som jag stått på i alla år.

 

Jag tror definitivt att dessa saker är sant som jag listat nedan: 

 

Bibelns 66 böcker är Guds ord utan apokryfer, tillägg eller fråndrag. Skrift ska tyda skrift och Gamla Testamentet förstås i ljuset av det nya. På så sätt är endast bibeln vägvisaren för den kristna församlingens tro, liv och tradition. (2 Petr 1:20-21, 2 Joh 1:9, ps 119:160)

I Gudomen är tre personer Fadern, Sonen och den Helige Ande. (Matt 3:16-17, Joh 10:30, Hebr 9:14)

Gud blev människa i Jesus Kristus. (Joh 1:1, Joh 1:14)

Jesu Kristi död på korset och uppståndelse från de döda är den enda grunden för människans frälsning. (Rom 3:23-24)

Alla människor är syndare, evigt förlorade utan frälsning. (Rom 4:25)

Spädbarn och små barn tillhör Guds rike. (Luk 18:16)

Alla människor kan genom omvändelse och tro på Jesus Kristus bli frälsta. (Apg 2:38, Rom 10:9, Ef 2:8))

I Frälsningsögonblicket pånyttföder Gud människan genom sin Ande. (1 Petr 1:23)

Genom dopet i den Helige Ande ger Gud människan kraft att leva ett helgat liv och möjliggör för den troende att bära Andens frukt samt verka i Andens gåvor och tjänster. (1 Kor 12, Apg 26:18)

Det allmänna prästadömet gäller alla troende på Jesus som sin personlige Frälsare. Det behövs inga medlare, ritualer, symboler eller nådemedel för gemenskap med Gud. (1 Petr 2:9)

I det bibliska dopet genom nedsänkning bekänner den troende sig till Kristus. (Apg 2:38, Rom 6:3, Gal 3:27)

Nattvardsfirande sker till åminnelse av Jesu försoningsverk och för den troende är Jesus själv närvarande genom sin Ande vid måltiden. (1 Kor 11:24-25)

De som dör rättfärdiga genom tro på och i gemenskap med Kristus vilar lyckliga i härlighet hos honom till uppståndelsens morgon. Den orättfärdiga döda plågas i dödsriket i väntan på den slutgiltiga domen. (Luk 16:19-31)

Jesus Kristus skall återvända, synlig för alla, till Jorden, verkställa den slutliga domen över djävulen, demonerna och synden och upprätta sitt rike. (Apg 11)David Wilkerson fick i april 1973 en syn om vad som skulle ske i ändens tid. Den är nedskriven och skildrad på svenska i boken "Synen". Här följer ett citat från boken:

En världsomspännande superkyrka bildas genom en union mellan liberala ekumeniska protestanter och den romerska katolska kyrkan. De gör även gemensam sak politiskt. På detta sättet blir denna kyrka en av de mäktigaste religiösa faktorerna i världen. Denna superkyrka blir andlig endast till namnet. Man använder fritt Jesu Kristi namn, men är i själva verket antikristlig och politisk i sin verksamhet. Denna mäktiga kyrkounion kommer att engagera sig djupt i socialt arbete, väldiga välgörenhetsprogram och filantropisk verksamhet. Dess ledare gör storordiga uttalanden om vikten av att fylla alla människans behov och man kallar folk till förnyat intresse för sociala problem, politisk intervention och vidgat inflytande i världsfinanserna. Rom kommer att insistera på vissa eftergifter från de protestantiska ekumeniska ledarna och får sin vilja igenom. Denna union kommer att betrakta påven mer som en politisk ledare än som en andlig sådan. Även de protestantiska ledarna utövar påtryckningar på Rom som i sin tur gör eftergifter. Man begär inte att dessa skall betrakta påven som kyrkans ofelbara huvud, utan protestanterna kommer i stället att acceptera hans politiska ledarskap, men ej hans roll som Petri efterträdare.