Om mig


torsdag 13 juni 2013

Lite undervisning från den bok som jag....

Här kommer lite undervisning idag från den bok som jag håller på och föder fram....!!!


Elia – Elisa

Ingen av Gamla Testamentets profeter kan jämföras med Elia. Han kom som en stormvind och lämnade jorden i en stormvind. Man kan inte läsa något om hans föräldrar men jag är övertygad om att hans föräldrar måste ha haft en stark tro på Gud. De gav deras son namnet Elia (hebr. Elijahu, som betyder ”Min Gud är Jehova” eller ”Jehova är min kraft”.)

Elia bara dyker helt plötsligt upp under tiden av förfall och baalsdyrkan. Det är som han bara föll ner från himlen, precis som Melkisedek. Hebr 7:3 ”Han står där utan far, utan mor och utan släktregister. Hans dagar har ingen början och hans liv har inget slut: han är lik Guds Son och förblir präst för evigt”. En del judar menar att han var en ängel men Jakob, är övertygad om att ”Elia var en människa med samma natur som vi”.

Även om vi inte vet så mycket om hans bakgrund så står det i 1 Kung 17:1 ”Tisbiten Elia, som tidigare hade uppehållit sig i Gilead, sade till Ahab; -”Så sant Herren, Israels Gud, lever, hom som jag tjänar; Under de här åren skall varken dagg eller regn fall, om inte jag säger det”. Gileads bergsbygd var ett område fyllt med växter, örter och välluktande kryddor, men allt det överskuggades av amoreérnas tillbedjan av avgudar. På den platsen hade Elia sin bakgrund. Kanske att hans familj var mycket fattig, en fördriven familj som bodde på en sådan plats. Från den platsen med den omgivningen reser Gud upp en profet som skulle ropa ut det som låg på Guds hjärta. Mitt i en tid av moraliskt förfall och avgudadyrkan.

Gud reser upp Elias ande även i vår tid. En profetisk ande av erövring och iordningsställande. Elias kallelse var inte att reformera något. Han var heller inte kallad till att vara präst eller lärare. Nej, han var kallad av Gud till att återställa det som gått fel! Ordet ”tisbit” betyder ”omvändare” och det är just det han var under hela sitt liv.

Precis som på Elias tid så kallar Gud idag på Gudsmän och Gudskvinnor som vill gå och leva i en erövringsmentalitet. Människor som inte bara drivs av trender hit och dit utan som har fått en djup kallelse att göra skillnad för människor och för nationer.
 
Vi lever idag i Skandinavien och i Sverige i ett förfall på många olika områden som saknar motstycke i vår historia. Det är ett förfall och en andlig slapphet som har fått fäste även hos oss som bekänner oss som Jesu vänner – pånyttfödda kristna. Det är ett förfall som har lett till en kraftlös kyrka. En kyrka som har glidit ifrån uppdraget som Jesus en gång gav till lärjungarna. Nu finns det församlingar och människor som går starkt med Gud i vårt land, men jag menar att generellt har vi som Guds folk tappat ett initiativ någonstans. Jag funderar på om det inte är så att vi har tappat det personliga intresset att få umgås med den Helige Ande som är nyckeln. Tappar man själv viljan att vara nära ”informatören” (som vet allt) så tappar man direkt fokus och luras in i ett annat sätt att tänka.

I Rom 12:2: ” Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar Honom”. Alltså, om vi inte lever i en intimitet och närhet så kommer vi aldrig kunna se det som är Guds vilja. Ordet ”anpassning” betyder att det är nåt som sker succesivt. Något som smyger på och som man kanske inte märker i början. Men efter tid då man ser tillbaka ser man att det blivit en förskjutning! Just denna förskjutning är det som är livsfarligt för dig och mig. En del tror att man kan leva hur som helst bara för att man en gång fick ett starkt möte med Gud, men det håller inte. Precis som i ett äktenskap så måste relationen vara fräsch och hela tiden uppdateras. Idag lever i en tid då vi ser frukten av då en generation i Sverige i stort valde att inte gå hela vägen med Gud. Det var en generation som inte brydde sig om korrigering och tillrättavisning. Liberalismen och humanismen idag är ett kvitto på det. Det är min egen bestämda uppfattning.
 
Det var en generation som anpassade sig mer och mer till ”världens sätt att tänka” och det i sin tur begravde tron på det övernaturligt, naturliga livet som finns i den Helige Ande. Hela New Age var, och är fortfarande, ett rop från hjärtan som ropar efter ett övernaturligt ingripande i sina liv. Var finns församlingen? Varför har kyrkan idag tappat det som man en gång hade? Jag mötte en gång en pastor som sa till mig att det är en ny tid nu. Jag höll med men jag förstod sedan att han menade att det övernaturliga livet inte längre är något som kyrkan ska hålla på med. Jag frågade honom om det är kafferep, underhållning och själiska inslag som vi ska erbjuda. Han blev tveksam men sa nåt kryptiskt om att kyrkan måste bli mer samhällsvänlig. Jag förstår fortfarande inte vad den pastorn menade för jag tror kyrkan och Guds rike aldrig kommer bli samhällsvänligt.
 
Vi lever just nu i en sån tid då Gud söker efter de som vill vara med i det segertåg som dundrar fram genom Sverige och Skandinavien. Du kanske inte märker det men om du kastar dig inför Kungen och umgås med den Helige Ande så kommer Han att viska ord rakt in i din öppna ande om det som ligger framför.

1 Kung 17:4: ”Du skall dricka ur bäcken och jag har befall korparna att ge dig att äta där”).

Kerit, som var den bestämda platsen ”där”, blev en förberedelsetid för Elia inför slaget på Karmel. När bäcken hade sinat ut så talar Gud en gång till och ordet ”där” är lika tydligt den här gången också. Vad Elia själv tyckte och ville hade en total underordnad betydelse. Han fick order om att gå till Sarefat och där skulle Guds mirakel visa sig igen. En änka skulle förse honom med mat och där fick han också kontakt med ett folk som han tidigare inte hade träffat.

Sarefat låg i ett hednaland med allt vad det innebär. På den här platsen Sarefat inträffar något som vi aldrig läst om i Gamla Testamentet och som aldrig hade hänt. Änkan son dör och Elia väcker upp honom från det döda! Det är första gången som det sker i Gamla Testamentet. Vi vet ju att David hade fastat och bedd är ett av hans barn var sjukt och låg döende. Men när barnet dog så slutade han att be för det. Vi vet också att Abraham trodde på Guds makt och kraft att kunna uppväcka de döda. (Hebr 11:19 ”Abraham räknade med att Gud hade makt till och med att uppväcka från de döda. Därifrån fick han honom också tillbaka, bildligt talat”.) Mitt i ett hednland väcker Gud, genom Elia, upp sonen från det döda! Vilken proklamation mitt i ett hednaland med ockulta gudar. Elia blev hedningarnas första profet. (Senare skulle ju Paulus bli hedningarnas första apostel.)

Man kan ju fråga sig varför Gud sände Elia till en stad som låg inom Sidon? Där bodde ju Isebel som var kung Ahab´s fru. Isebel var en bitter fiende till alla profeter och den profetiska tjänsten. Just dit kallade Gud Elia för att utföra detta mirakel – att resa upp en död! Det är som en profetia rakt in i vår tid. Det profetiska Ordet går rakt in i det som är avguderi för att bevisa Sin stora makt. Elia var kallad in i detta moraliska förfall och var kallad att få känna på den andemakt som hatade den profetiska tjänsten – Isebels ande. (vi kommer till det längre fram i boken). Under tiden i Sarefat hos änkan hade Elia varit i den ”övre salen” och haft en djup intimitet med Gud och där fick han kraft och styrka och instruktioner om hur han skulle agera. Där fick han veta att trons bön har stor kraft och kan göra underverk!

Här är nyckeln även idag. Gemenskap med Gud! Vi kan få bli andligt gravida och börja förändras i takt med den Helige Ande. Församlingar har inte tid med nåt annat egentligen! Det svåra i vår tid är att inte dras med i hyckleriet om att vi inte behöver söka Gud eller fasta och be så mycket. Tidigare skrev jag om att det första ormen sa i lustgården var: ”Skulle Gud ha sagt…..??” Ett ifrågasättande! Det är precis där som kampen står för oss idag. Det är inte i första hand mot demoner utan kampen står i våra sinnen. (Rom 12:2) Vi kommer inte få se mirakler och övernaturliga inslag i våra kristna liv om vi inte tror att Gud är allsmäktig att kunna utföra dem. Sedan måste vi söka Honom av hela vårt hjärta och hela vår själ. Man kan tjäna Guds Rike med ett delat hjärta men det kommer inte bli bestående frukt. Elias ande, den profetiska anden, är det som Gud vill ska bryta in i våra liv igen. Vi får aldrig tappa det som ligger på Guds hjärta. Vi utmanas till att älska Gud mer än allt annat. I Matt 6:33 står det: ”Sök först Guds rike så ska ni få allt det andra”.

Församlingen, du och jag, får aldrig bli så ”världsvan” att vi glömmer bort att det finns en annan värld som väntar och att uppdraget som Jesus gav oss fortfarande gäller. Ju mer liberalt samhället blir, desto mer fundamentalistiska kommer vi som Jesu vänner att bli i deras ögon. Vi får inte svika uppdraget utan ta stafettpinnen och springa med den. Paulus säger att vi ska leva på det enda sätt som är VÄRDIGT evangelium. Det säger en del.

Gud reste upp Elia i en total nattsvart tid då man tillbad avgudar och frossade i ockulta riter. I den tiden fick Elia uppdraget att gå till kungen med ett profetiskt budskap, han blev sänd till hednaland för att visa Guds makt. Vilken frimodighet! Vilken djärvhet och vilka skärpa! Han levde i symbios med Gud själv och var Guds trumpet rakt in i tiden.

Elia verkade inte nervös när hans stod inför kungen Ahab. Han var van att stå inför Kungen och därför var detta inget som var märkvärdigt för honom. Elia levde ett intimt liv inför Gud hela tiden och det var det som var nyckeln i hans tjänst. Det är bara de som hela tiden ”står inför Gud” som kan stå inför människor med en trygghet och frimodighet i sin tjänst. Det är bara de som som ”står inför Kungen” som vågar ta steget ut och leva det profetiska livet och utmana även i vår tid. Den andliga ”lekstugan” är över! Den har aldrig funnit men till dem som kanske har ”lekt” kristna så tror jag att det kommer en helt ny tid nu. En tid där alla kommer att utmanas. I samma takt som förfallet kommer att fortsätta så kommer vi alla att stå inför livsviktiga vägval. Är du en av de som vill anta utmaningen och axla ansvaret för vårt lands frälsning? Var finns du som är villig att säga de obekväma sanningarna i en tid då många bara vill höra det som kliar dem i öronen? Var finns du som är villig att i all ödmjuk ta tid med den Helige Ande och fyllas av det som Han ser, hör och känner idag för vårt land? Jag bara frågar……
 
Jag ber om Guds nåd att få vara med och göra skillnad i människors liv!!!!!
 
C ya!