Lite tankar från mig i en tid av liberalisering och sekularisering!
"Tillbaka till framtiden!
Det andliga klimatet i Norden och även då i Sverige är en stor utmaning för kristenheten. Under de dryga 20 år som jag rest och predikat, mött församlingar, pastorer och ledare, upplever jag idag en ännu större övertygelse om att vi måste tillbaka till det som vi betecknar som väckelse.
Vi står mitt uppe i en andlig kamp där vi vet att det alltid vinns segrar genom bön och överlåtna hjärtan. Nycklar för genombrott är också andliga ledare/pastorer som vågar gå före. Vår nöd sätter Guds nåd i rörelse. Vi har ju "andlig straffspark" eftersom det är en sådan hunger efter Gud i vårt samhälle!
Rom 12:2 säger att vi inte ska falla in i felaktiga tankemönster som leder till anpassning och en förskjutning. Anpassning är inget som sker omedelbart utan nåt som sker över tid. Det bedrägliga i detta är att det kan vara lurigt att själv se anpassningen, eftersom man själv är en del av den. Den profetiska dimensionen i våra liv, våra familjer och följaktligen då våra församlingar, är nåt som vi måste längta och ivra efter att få tag i ännu mer och hela tiden uppdatera.
Det har alltid funnits krafter som vill dränera våra församlingar och våra liv på Andens kraft, liv och frihet. Dessa krafter har sin egen agenda och det enda som kan bryta ner och krossa detta, är en församling som lever i seger. Jag är övertygad om att det finns inga genvägar till det som vi kallar för andliga genombrott.
Väckelse är nåt vi längtar efter men frågan är ju vad väckelse är, hur det uppstår, vad som kännetecknar den och varför det skeendet ibland upphör. Väckelse är inte mycket folk. Väckelse är inte en stil. Väckelse är inte det sista skriket inom ljud och ljus eller nåt annat yttre.....
Läste i en bok för många år sedan, av känd predikant, att väckelse är atmosfär. Detta är nog nyckeln för att hitta tillbaka till det som generar i det som vi betecknar som väckelse. Apostlagärningarna är en mönsterbild på en kraftfull, segrande församling men också en församling med uppoffringar, smärta, lidande, och mycket motstånd. Sverige blöder och många av våra församlingar blöder.Därför uppmanar jag en hel kristenhet att återerövra det som för oss närmare våra drömmar och visioner.
Synkretism är inte vägen till en förvandlad nation. Jag har själv mött vänner i frikyrkosverige som inte är klar över frågan om det finns fler en EN väg till Gud, nämligen genom Jesus Kristus. Man blir minst sagt förvånad över att höra sånt, då det inte behövs några som helst ställföreträdare eller nådemedel för att komma nära Gud. Jesus har en gång för alla gått in och öppnat en ny och en levande väg för vår skull.
Vi utmanas att välja att gå in i lidandet och den smärtsamma process i våra liv som jag tror är grunden till det som föder nytt liv. På samma sätt som en kvinna blir befruktad och blir gravid vill den Helige Ande ännu en gång befrukta dem som är villiga att bli andligt gravida. Det kommer inte se "snyggt" ut när vi går, vi kommer svälla, vi måste byta ut våra kläder. Vi kanske kommer må illa men vi accepterar det för vi vet vad som väntar. De flesta gravida kommer också hitta varandra i landet eftersom det finns nåt som förenar dem - den andliga graviditeten och målmedvetenheten om att det kommer nåt nytt ut ur själva födandet.
Det kommer alltid finnas de som vill vara med och bygga Guds Rike men som i sina hjärtan bara söker makt och position! Gud, hjälp mig och oss alla att aldrig hamna i det diket!!
Se till att du är med bland dem som skriver morgondagens väckelsehistoria även i Sverige."
Är du i närheten:
Välkommen till Centrumkyrkan Hagfors lördagen den 5 okt 15.00. Strategisk bön, profetisk utblick, lovsång, betjäning, gemenskap, nya kontakter mm....
Bless!
Morgan Carlsson
