Lördag förmiddag och jag är hemma från tre dagar i Stockholm, där jag varit på en stor pastorskonferens. Varje år samlas alla de pastorer som legitimerar sig i Pingströrelsen, och likadant i år. Ca 500 pastorer och ledare samlades på Clarion Sign Hotel och det var kanondagar...
Är alltid så roligt att få träffa de vänner och kollegor som man inte annars träffar live, utan mest via sociala medier. Det är såna goa vänner och många av dem står i mycket intressanta sammanhang och de har så mycket att dela med sig av. Jag som har en mer resande roll känner stor tacksamhet att få ha så många som man kan dela sitt hjärta med. Dagarna har varit fyllda med seminarier där teologi, framtidsfrågor, kreativitet, kultur osv har varit i centrum. Viktiga dagar för oss men framförallt inför framtiden..
Det är så många unga ledare och pastorer inom Pingströrelsen nu och man blir så glad... Jag har fått möjligheten att träffa en hel del olika pastorer och sitta ner och prata om det som de upplever och den kontexten de lever i, i sina kyrkor. Jag tror jag har ganska lätt att identifiera mig med olika slags "kyrkokulturer" och utryckssätt, då jag rest i över 20 år och gjort det intensivt. Men jag märker också att det finns nåt genomgående som på nåt sätt sticker ut i alla kyrkor, oavsett den kultur och den kyrka man är - och det är LÄRJUNGASKAP. Man är fokuserade på att inte få "medlemmar" i sina kyrkor utan att få träna de människor som finns i deras kontext och göra dem till lärjungar. Att hela tiden förstå att man "gör inte kyrka" bara när man går till själva kyrkan, utan att man är kyrka var man än är.
Det är det som har präglats under dessa dagar. Utan att veta om varandra har talare under dessa dagar uteslutande talat om lärjungaskap och att bli en kyrka för vår tid. En kyrka som är mer intresserade av människor och deras liv, än hur själva kyrkan och dess program ser ut. Det är sååååå mycket att säga om detta.... men är bara så glad över att jag får vara med i det som sker nu. Jag kanske inte håller med om allt och det är så det ska vara. Det är många av oss som var där som inte har samma teologiska uppfattning och övertygelse i vissa frågor men gemenskapen, respekten och ödmjukheten präglade verkligen dessa dagar. Inga hårda ord, inga attityder (som jag mötte i varje fall) som ska få den andra att känna sig träffad av komplex osv.. utan det var raka rör, men med ett hjärta.
Så jag ser fram emot att få fortsätta att resa, predika och även här på hemmaplan (norra Värmland) vara med och göra min del. Är glad över att jag får identifiera mig i ett sammanhang som jag varit en del av sedan 1992 då jag började i församlingstjänst... Åren går fort och det är viktigt att vi alla gör det som vi känner är vår "grej" och vårt uppdrag...! Att man springer på sin bana och inte försöker vara någon annan..
Ja, idag blir det att förbereda sig inför predikan imorgon här på hemmaplan.. Nästa vecka är det fullt och nästa helg är jag i Norrland och veckan därpå längst ner i Skåne.. ja, du ser reseschemat här på bloggen..!!!
Blessings!
C ya!
