Sverige i vågskålen...eller?!

Nu är det länge sedan jag bloggade..... Jag har rivstartat i januari och har hunnit med två möteshelger, varit i Finland och gjort nya TVprogram i det globala missionsarbete jag är en del av.... sen självklart kontoret, förberedelser, själavård mm... 

Sverige är i en andlig vågskål! Tror även att det är en både politisk och ekonomisk vågskål.. men det andliga läget är det som upptar min tid på allt sätt. Efter snart 23 år som predikant där jag rest mycket, haft konferenser, kampanjer i både i Sverige och i andra länder, så är det nog bara att inse att Sverige är kanske världens mest sekulariserade land. Vi står i en tid nu där mycket kommer att sättas på sin spets och utmanas. 

Alla församlingar i Sverige tror jag kommer att få gå igenom olika "andliga faser" där man kommer att få både be Gud om förlåtelse för att man har "lekt kyrka", att man har varit mer noggrann att bygga verksamhet istället för lärjungaskap. Man har varit mer intresserad av att upprätthålla en fin fasad utåt men inåt har många människor bara gått sönder, i spänningsfältet mellan vision och verklighet. Ett stort glapp som har blivit en enda stor frustration. Gud letar efter ett ledarskap i Sverige idag som vågar vara ledare, som vågar utmanas av etablissemanget, som vågar stå upp för Ordet och dess konsekvenser. Det finns fler och fler goda exempel i Sverige där församlingar blomstrar och där ledarskapet har satt ner foten och bestämt sig att det handlar om människor och inte om en massa "fin" verksamhet för att bara samla mycket folk i första hand. 

Religiositet och mänsklig visdom är i stort en förbannelse i våra kyrkor. Det har visat sig under de dryga 20 åren som jag fått predika, undervisa, resa och se olika strukturer och församlingsmiljöer, har många församlingar byggt på en grund som har vilat på goda ideér och fina människor, men evangelisationen och lärjungaträning INTE har stått högt i kurs. 

Nu är Sverige i en vågskål där det kommer visa sig hur vi byggt de sista 20-25 åren och framförallt blir det viktigt hur vi vill bygga i framtiden. Vi bygger för nästa generation. Vi behöver återerövra det som pionjärerna hade , men göra det utifrån våra resurser, vår samtid och kontext. Personligen tror jag att framtidens församlingsgemenskap kommer se annorlunda ut rent strukturellt. 

Människor längtar efter hopp, tillhörighet, inkluderande, värme, acceptans, kärlek och där har vi som församlingar och troende andlig straffspark. Församlingen kommer aldrig kunna bemöta människor på ett djupare plan än vad vi själva som individer har kärlek och tid för människor. Ingen vill ha  en kyrka som inte bemöter deras behov. Ingen (som jag träffat) vill ha en kyrka som bara ska dra energi och fyllas med en massa aktiviteter. Det är det som många har ägnat sig åt de sista tiotals åren... 

Församlingen måste vila på kärlek till människor och på Ordets auktoritet! Vi som tror på Ordet kommer i samhällets ögon alltmer blir kallade för fundamentalister och extrema i vår bibelsyn. Ju längre liberaliseringen tilltar desto mer extrema blir i deras ögon. Det är ett pris att betala.  

Att vinna människor är alltid prioritet nr 1. Allt annat är fel! Sedan är kallelsen att göra de till lärjungar. Det är den stora utmaningen idag. Formerna hur man tränar människor ser olika ut men kärleken till Gud och människor är viktigare än alla former i våra kyrkor. 

Lydnad

----------

Inte alla som har ropat på Gud, inte alla som profeterat ska få komma in i Guds rike, utan bara de som gör Hans vilja. Att leva i lydnad är en av de stora områdena som vi alla konfronteras med. I den andliga vågskålen över Sverige kommer det visa sig vilka som lever i lydnad och som lever i en intimitet och som verkligen hör vad Guds ande säger. Att stå med upplyfta händer i kyrkan och prisa Gud och sedan helt strunta i hur man lever är för mig märkligt. 

Friheten och tryggheten sitter i att Guds Ord ger oss ett ramverk och en trygghet att vara fria inom. Guds ordningar är skapade för människan! Jag är helt säker på att vi lever i en tid i Sverige då alla gamla lik som finns i garderoben kommer att komma ut och när det blir allt viktigare för många att be om förlåtelse! Det kommer vara en tid då mycket kommer att skaka på alla områden i vårt samhälle, men där Guds Ord kommer visa sig stå fast.

Det finns alltid en väg tillbaka till Gud - det är förlåtelsens väg! Om vi ska få se ett genombrott i vårt land behöver vi först kanske ett sammanbrott! Ett sammanbrott som lägger grunden för Guds inflytande i våra liv. 

Jag ser verkligen något nytt bryta fram i vårt land, samtidigt som jag ser med oro på den intellektualiseringen som finns i många kyrkor. 

Mer ande - mer liv - mer kraft från Gud! 

C ya !